Adress
Hisingsgatan 33a,
417 03 Göteborg
Kundservice
Måndag till fredag: 07:00 - 19:00
Helg: 10:00 - 17:00
Adress
Hisingsgatan 33a,
417 03 Göteborg
Kundservice
Måndag till fredag: 07:00 - 19:00
Helg: 10:00 - 17:00

Håll en Morpho didius i motljus och det blå försvinner nästan vingen blir mörk, brunaktig, matt. Vrid den tillbaka mot ljuset och färgen slår upp igen, som om någon tänt den. Ingen annan fjäril vi arbetat med gör det lika tydligt, och det är skälet till att just den här arten är den enda i våra tavlor.
Här är det vi vet om den: var den lever, varför den skimrar, hur stor den blir och varför den blivit samlarnas favorit.
Morpho didius är en dagfjäril från Sydamerika. Den lever i regnskogen på Andernas östra sluttningar och i Amazonasbäckenet, framför allt i Peru, våra fjärilar kommer från Cuzco-regionen. På engelska kallas den giant blue morpho, jättemorphon, och den räknas till de allra största i sitt släkte. Släktet Morpho rymmer ett trettiotal arter, alla i Central och Sydamerika, och flera av dem är blå.
Hanarna ser man oftast. De patrullerar längs floder, bäckar och gläntor på förmiddagen, i det starka ljuset, med ett flyktsätt som är lätt att känna igen: långsamma, djupa vingslag där det blå blinkar till vid varje slag och slocknar när vingarna fälls ihop. Undersidan är brun med rader av ögonfläckar, och en fjäril som slår sig ner med hopfällda vingar är nästan omöjlig att se mot bark och löv. Blinkandet gör det svårt för fåglar att följa den, den är blå, sedan borta, sedan blå igen tio meter längre bort.
Vuxna morphofjärilar dricker saft från fallfrukt, trädsav och fuktig jord snarare än nektar från blommor. Larverna lever på ärtväxter i regnskogen, och hela livscykeln från ägg till död tar omkring fyra månader. Som färdig fjäril lever Morpho didius bara några veckor.
Det blå på en Morpho didius är inte en färg i vanlig mening. Skrapar man ett blått fjäll och tittar på det i mikroskop är det inte blått, det är genomskinligt brunt.
Färgen uppstår i fjällens byggnad. Varje fjäll på vingens ovansida är täckt av tusentals mikroskopiska åsar, och varje ås är byggd i tunna lager staplade på varandra, med avstånd som är mindre än ljusets våglängd. När ljus träffar lagren reflekteras det från varje lager, och reflektionerna lägger sig i fas för blått ljus och släcker ut varandra för de andra färgerna. Kvar blir ett blått som är renare än något pigment kan ge en så kallad strukturfärg, samma princip som i en påfågelfjäder eller en tunn oljehinna på vatten.
Under de skimrande fjällen ligger ett lager mörka, pigmenterade fjäll. De sväljer det ljus som inte reflekteras, och det är därför det blå blir så djupt: inget annat ljus läcker igenom och blandar sig i.
Två saker följer av det här. Färgen ändras med betraktningsvinkeln rakt framifrån är den ljust turkos, snett från sidan djupare blå, och i kanten nästan violett och den bleks inte på det sätt som ett pigment gör, eftersom det inte finns något färgämne som kan brytas ner av ljus. En Morpho i en museisamling från 1800-talet är fortfarande blå.
Stor. Vingspannet ligger på omkring 13–15 centimeter, ungefär dubbelt så mycket som en makaonfjäril, en av Sveriges största dagfjärilar. Lägg en utsträckt hand på bordet, så har du ett ungefärligt mått.
Hanarna, som är de som oftast ramas in, har det mest lysande blå. Honornas vingar har bredare mörka kanter.
Storleken är också skälet till att en enda fjäril räcker för en tavla. I vår ram, 25 × 25 centimeter med 6 centimeters djup, fyller en Morpho didius ytan utan att trängas, med luft runt vingarna på alla sidor.

Frågar man samlare vilken fjäril de började med är svaret ofta en Morpho. Det finns tre skäl.
Färgen håller. Eftersom det blå är en strukturfärg och inte ett pigment tål den decennier på en vägg, förutsatt att tavlan hänger torrt och utanför direkt solljus. Det bruna på undersidan är pigment och mer känsligt men i en tavla är det ovansidan som visas.
Den är stor nog att stå ensam. Många fjärilar behöver sällskap i en ram för att inte försvinna. En Morpho didius bär en vägg på egen hand.
Den går att föda upp. Morpho didius är varken hotad eller listad i CITES, och arten föds upp på fjärilsfarmer i Peru. Det gör den till en av få stora, spektakulära fjärilar som kan köpas med gott samvete – från rätt källa. Hur vi säkerställer den källan, och varför det är så viktigt för oss, berättar vi i Är äkta fjärilstavlor etiska? Så föds fjärilarna upp.
Vill du se hur den ser ut inramad finns den här: Äkta fjärilstavla. Och allt om hur en tavla med riktiga fjärilar tillverkas, väljs och sköts finns i vår guide till äkta fjärilstavlor.
Hur stor är en Morpho didius?
Vingspannet är omkring 13–15 centimeter. Det gör den till en av de största fjärilarna i släktet Morpho.
Var lever Morpho didius?
I regnskogen i Sydamerika, framför allt i Peru, på Andernas östra sluttningar och i Amazonasbäckenet.
Är det blå på morphofjärilen ett pigment?
Nej. Färgen är en strukturfärg som uppstår när ljus bryts i vingfjällens mikroskopiska lager. Därför skiftar den med betraktningsvinkeln och bleks inte som ett pigment.
Hur länge lever en morphofjäril?
Hela livscykeln från ägg till död tar omkring fyra månader. Som vuxen fjäril lever den några veckor.